Hej Maxi!
Inatt har Du sovit dåligt… jag tror att Du blivit smittad av någon förkyld unge på dagis! 🙁
Enligt Yuko så har Du vaknat, satt Dig upp och sedan lagt Dig ned hela tiden under nattens gång men jag förmodar att jag har varit för trött för att märka det.
Du vaknade i alla fall gnyende (som vanligt) klockan 06:00, vilket verkar vara Din rutin nu förtiden. Jag stapplade yrvaket upp och gjorde chiru-miru (mamma får rätta mig om jag stavat fel) som jag gav till Dig. Sen somnade Du och jag om igen vilket vi brukar göra medan mamma knorrande gick upp och gjorde kaffe.

Jag tror vi låg och myste i en timme innan Du och Din näsa sade “stopp, nu måste vi gå upp”.
Så kom den vanliga morgonrutinen: pappa dricka kaffe, maxi klättrar ned från sängen och leker med lampor och mammas klockradio tills pappa kommer sömndrucken ut ur köket och hälsar Dig god morgon. Efter en stunds funderande så beslutade jag i alla fall att vi skulle försöka gå till dagis i alla fall (även om Du var förkyld), mest för att vi inte skulle tappa momentum med hur bra det går för Dig på dagis nu.

Så småningom fick jag på Dig kläderna i alla fall och snart var vi på väg till dagis igen – jag var lite orolig för hur Du mådde och hur det skulle gå på dagis men å andra sidan så var vi ju aldrig mer än 10 minuter hemifrån så jag tyckte att det skulle gå bra ändå.
I alla fall så kom vi till Olympens förskola och så småningom till Apollons avdelning där Du hör hemma för tillfället men där var helt tomt – alla barnen var ute på gården och lekte.

Efter en stund så skymtade vi i alla fall Rihab i fönstret och hon gestikulerade att hon och några av barnen skulle komma in om en stund, så vi väntade ett tag.
Så kom Rihab in med alla barn och eftersom Du redan var avklädd dina kläder, tog jag helt enkelt och hjälpte till att klä av de barn som kommit in med henne.
Erik, en av Dina kompisar just nu (ko-pi) såg mäkta förvånad ut när jag hjälpte honom av med galonbyxor och jacka och Du, Maxi blev i vanlig ordning het förtvivlad när Du såg pappa hjälpa en annan bebis…

Efter att ha blivit av med sina galon kläder, sprang i alla fall Erik till grinden och hängde där som alla andra barn och efter en stund så upptäckte han att Rihab inte var klar så han vände sig helt sonika om, tittade på mig och sade “pappa”…
Jag undrar vad Du hade sagt just då om Du nu hade kunnat prata! 🙂
Ja, om Du undrar – det gick jättebra idag också men efter en stund så kom Rihab ut med Dig eftersom jag hade sagt att Du var sjuk.

Så vi gick hem till mormor (mo-mo-chan) och jag kan berätta för Dig att det adjö som vi gjorde där var MYCKET värre en det adjö som vi gjorde på dagis…
Jag stod kvar en bra stund i trappuppgången och lyssnade på Ditt förtvivlade “paaaaappaaaaaa” innan jag förmådde mig att gå därifrån…
Nu sover Du i alla fall efter ett antal uppvaknande som inte ens Din mamma (som sover precis vid Din sida) lyckas uppmärksamma. Jag hoppas att Du fortsätter att sova gott och drömma sött inatt så att Du är redo för en ny, spännande dag i morgon!

Puss på Dig, min älskade son!