Subanbai Barakamon wo mimashita

Sådär ja, då fick ni lära er lite japanska också! Rubriken betyder rätt och slätt ”Subanbai har tittat på Barakamon”, och indikerar att ni nu kan läsa mina tankar om till exempel filmer, och i detta fall en anime-serie som heter Barakamon.

Inom anime finns det en uppsjö av olika genrer, där jag hittills har hållit mig till action, science fiction och äventyr. Intresset för japanska, tecknade serier har alltid funnits inom mig men under senare år har jag känt att jag inte kunnat ge mig själv tiden. Jag har helt enkelt inte haft ro.

Efter ett antal år av tjatande, har jag äntligen börjat lyda min hustrus råd; att börja titta på anime igen. Mitt första val föll på kategorin ”Slice of life”, en genre där jag som tittare får följa en viss persons livsöde under en kortare tid.

Seishū är huvudpersonen vars öde och förvandling vi får följa genom tolv avsnitt. Han har det inte lätt i sitt liv; som professionell kalligraf strävar han hela tiden efter att vara bäst på det han gör. Under en utställning där han ställer upp med ett av sina verk, missar han förstaplatsen.

En av domarna i tävlingen ger honom återkoppling på hans verk och kallar det för oinspirerat och icke originellt, vilket gör att Seishū tappar fattningen totalt och slår ned honom. Som straff för detta nesliga dåd, skickas han på sin fars inrådan till en by i ögruppen Goto, i södra Japan.

Från att ha varit en ensam konstnär i huvudstaden Tokyo, vänds nu huvudpersonens liv upp och ned på alla sätt du kan tänka dig. Han får bo i ett hus på landsbygden där det vare sig finns varmvatten eller övriga moderna faciliteter. Den enda telefonen i byn finns i en liten livsmedelsaffär.

Naru och Seishū i ett känslomässigt ögonblick. Fullständig koncentration…

Det dröjer inte länge innan Seishū får besök av den extremt livliga och charmiga Naru; en sexåring som älskar att fånga insekter och att busa. Denna lilla tjej verkar till en början endast gå på konstnärens nerver, men inom kort står det klart att en speciell sorts vänskap håller på att bildas mellan dem.

Det jag uppskattar mest med serien är budskapet som levereras till mig som tittare; ibland måste man få ett rejält miljöombyte för att skaffa sig nya perspektiv på saker som man tycker är viktigt. Seishū upptäcker så småningom att de konstanta avbrotten i hans koncentration som Naru och hennes vänner står för, faktiskt är nödvändiga för att han ska kunna hitta nytt fokus. Fokus på något annat.

När serien tar slut, känner jag att jag fått ytterligare insikt i mig själv och jag börjar så smått ifrågasätta saker som jag tidigare tyckt var jätteviktiga. Är de verkligen så viktiga eller kan det vara så att jag har varit fokuserad på något oviktigt, men gjort det så bra att jag lurat mig själv?

Självklart har det visat sig att min hustru har rätt. Igen. Barakamon är inte bara en bra start för mig i min nya resa genom anime-serier, utan upplevelsen levererar även en hel del nyttiga saker att tänka på. Jag rekommenderar den starkt till alla som har ett intresse av anime eller japansk kultur men även till er som har fyra timmar över i ert liv och vill få en vacker inblick i någons liv.